drommarensvarld

Kom ihåg! Läs långsamt, annars kommer ni ha svårt att förstå boken och fastna i den. Tack :)

 

---

 

Alexander Proberts, 16 år

Stockholm

 

*ingen musik*

 

Alexander satt vid datorn och surfade runt på aftonbladet. Han läste om mordet Jonte hade berättat om. Det var inte svårt att missa, men ändå hade Alex varit för upptagen med det egna att han inte haft tid att följa med omvärlden.

 

MAN HITTADES MÖRDAD I STOCKHOLM CITY

Av Mikeal Johansson, 21 juni 2010

 

Natten till lördagen den 21 juni hittades Viktor Persson 35 år, mördad i Stockholm city. Liket hittades bakom en fastighet, gömd bland soporna. Inga vittnen verkar finnas till mordet och polisen har inga misstänkta än. Dem är mitt uppe i utredningen och förhör nya människor varje kväll i hopp om nya ledtrådar om gärningsmannen. Hittills rör det inte sig om något seriemod men alla som bor i området bör hålla sig inne på kvällarna.

 

Alexander scrollade ner på sidan. Där var fotot på mannen, Viktor Persson. Alex rös till, det var mannen han sett i hans drömmar. Det var han som hade blivit mördad om och om igen varje natt. Han visste inte vem mördaren var, det såg man inte i drömmen. Allt han hade sett var en skugga som knivhögg Viktor Persson.

”Vänta nu ..” sa Alex tyst för sig själv och kollade in datumet.

Mordet hade begåtts den 21 juni, 2010. Det var den åttonde som Alexander först hade fått drömmen. Han hade fått drömmen innan mordet begicks. Det var tvungen att betyda något! Det kunde inte bara vara så att allt var en slump, det var inte logiskt. Normalt sätt kan man inte drömma samma sak två gången men Alex hade drömt den där jäkla drömmen i tre veckor. Det måste finnas en anledning till varför.

 

-

Dagen efter var sommarens varmaste dag. I Stockholm var det över trettiofem grader varmt och alla ungdomar solade på stranden för att fira att sommaren hade kommit. Alexander låg på stranden med Jonte och deras två andra gemensamma vänner. Oscar och Hanna.

 

”Fyfan! Jag måste doppa mig, jag är asvarm” suckade Jonte.

”Men sluta!” suckade Hanna. ”Vi kom nyss upp.”

”Men sluta själv. Jag har ingen solbränna att jobba på.”
”Vi har” sa Oscar.

Alexander gav ifrån sig ett skratt och tog upp Pepsin som stod i en flaska bredvid honom. Han öppnade korken och tog en stor klunk från den iskalla läsken.

”Vad säger durå?” frågade Oscar och kollade på Alex. ”Ska vi gå i eller stanna?”

”Alex vill nog drömma en stund till.”

”Men fan vad rolig du är Jonte.”

Hanna slog till Jonte på bröstet.

”Vadårå? Drömmer du mardrömmar?” frågade Oscar.

”Lägg ner skiten” suckade Hanna.

”Jag drömmer om mordet på den dära Viktor Persson.”

”Mannen som blev mördad i stan?” frågade Oscar.

”Aa”

Alex tog Pepsin och la den på hans svettiga panna. Det för varmt för att sola.

”Han drömmer samma dröm varje natt, och har gjort det i tre veckor nu.”

”Du kanske lider av Schizofreni”

”Men seriöst Oscar!”

”Han kanske har rätt” sa Alex. ”Jag vet inte vad som händer med mig, men något är jävligt fel.”

”Du borde kolla upp det” sa Hanna.
”Nej, då kommer de bara tro att jag är paranoid eller psykisk sjuk. Jag vill inte.”
Alexander drog till sig sina ben och kollade ner mot marken. Han gillade inte att snacka känslor och sjukdomar. Han ville hellre skoja bort det som om det aldrig hade hänt.

”Även pyskiskt sjuka människor eller folk som lider av Schizofreni kan bada, så nu gör vi det” sa Jonte.

”Tönt” suckade Hanna.

”Ingen bad om din åsikt” skrattade Jonte och gick ifrån handdukarna på stranden.

 

I vattnet var det kallt och uppfriskande. Alexander gick ifrån Jonte och Oscar så fort han kom i vattnet, han behövde vara ensam. Alex gick länge och längre ut, tillslut kunde han inte bottna. Han tog ett djupt andetag och sänkte ner huvudet under vattnet.

 

 

 

I vattnet kom bilderna tillbaka. Han kunde se hur Viktor Persson blir knivhuggen och sedan föll ner mot marken. Skuggan sprang iväg men kom ganska snabbt tillbaka igen. I högra handen höll han en stor svart soppåse som han la över liket. I andra handen höll han en dunk bensin. Han började hälla bensinet över liket, men hällde fel och mestadels av bensinen landade på hans lår. Ifrån fickan drog han upp en tändsticka som han tände och kastade ut mot liket. Problemet var att han kanske inte tillräckligt långt och tändstickan landade på hans lår. Skuggan gav ifrån sig ett skrik och sprang därifrån med ett brinnande lår.

 

 

Alex öppnade ögonen igen. Han var under vattnet, några meter ifrån ytan. Lungorna var desperata efter luft men hur än Alex försökte komma upp ville inte kroppen. Han visste att han skulle kunna hålla andan några sekunder till men sedan var det för sent. Bilderna ifrån mordet blixtrade förbi var tredje sekund. Det gjorde att Alex tappade koncentrationen. Lungorna började skrika efter luft och Alex kände sig mer instängd än någonsin. Han var tvungen att komma upp till ytan.

 

Han vet inte helt hur han tänkte men han visste att han var tvungen att simma ner till botten som låg en meter under honom. När han väl nått botten satte han sina ben mot sanden. Sedan tryckte han ifrån allt vad han kunde så att hans kropp åkte automatiskt upp till vattenytan.

 

Luften var kall och det gjorde ont att andas. Men lättnaden var stor över att han äntligen kommit upp ur vattnet. Han visste inte varför han fick bilderna under vattnet eller varför han haft sånt problem med att komma upp. Men något var fel och han visste att det skulle bli värre med tiden.

 

 

---

 

Gillar du boken? Lämna en kommentar och skicka vidare bloggens länk till dina kompisar :)