drommarensvarld

Hej alla läsare :) Vill bara passa på att tacka för att ni läser och skickar vidare storyn till era vänner. Vill även påminna om att jag lär uppdatera bloggen om gång om dagen! Ett nytt kapitel om dagen helt enkelt ska jag försöka fixa :) Så kolla bloggen DAGLIGEN :)

---

 

Alexander hoppade på cykeln och cyklade till Jonte. De skulle cykla upp i stan och träffa Daniella. Eller som Jonte skulle säga, flickan i korridoren som fick Alexander att drunkna. Daniella gick i Alex parallell klass och var Jontes kusin. Det var så Alexander hade lärt känna henne, genom honom.

 

Daniella var söt, ganska kort och väldigt snygg. Hon hade långt brunt lockigt hår och en smal kropp. Hennes ansikte var avlångt och hennes leende var charmerande. Hon lyssnade alltid på Alexander hur tråkig han är var. Med tanke på att han stammade när han försökte prata med henne.

 

Det tog en halvtimme att cykla upp till stan med tanke på att Jonte har världens sämsta kondition. Det blev tre pauser då Jonte var tvungen att ta en cigarett för att kunna fortsätta. Han sa att han behövde lugnet i nikotinet som motiveringen till att fortsätta. Bullshit.

 

”Jonathan!” utropade Daniella och sprang fram till Jonte.

Ingen annan än Daniella kallade Alex och Jonte för deras riktiga namn, Jonathan och Alexander. Det var skönt med omväxling men det blev lätt jobbigt för Alex var van vid att lyssna till ”Alex” och inte ”Alexander”.

 

”Alexander” sa Daniella och kramade om Alex.

”Dan .. Daniella.”

”Kalla mig Danny.”
”Kalla mig Alex.”

Daniella skrattade. Alex förstod inte vad som var kul.

”Vart ska vi gå någonstans?”

”Gallerian?”

”Jag vill till MQ” sa Jonte. ”Och jag vill dit nu.”

”Du låter som ett barn” suckade Alex.

”Vad gör du då Alexander?” frågade Daniella.

Alex rodnade och Daniella började gå emot MQ.

 

Alex stod bara i några sekunder och titta på henne, beundrade hennes vackra utseende och hennes fantastiska energi. Om han nu kunde få vilken tjej han ville, varför fick han inte henne?

 

”Varför gör du inget åt saken?”

”Va?”

”Daniella, du är ju tokig i henne. Gör något.”

”Vad fan ska jag göra? Gå fram och bara, hej vill du strula med mig?”

”Säg en komplimang eller något.”
”Hej, du har vackra ögon, ska vi strula.”

Jonte dunkade till Alex i ryggen. Han gjorde alltid det när han egentligen sa ”Jag skiter i hur du gör det, bara få det gjort.”

Det tog några sekunder innan modet kom tillbaka till Alex. Han var tvungen att fortsätta umgås med dem. Fast än det gjorde svinont att vara med Daniella och veta att han aldrig kommer hålla henne i hans armar.

 

SPOLA TILL 00:12

 

 

 

”Nå vad tycker ni?” frågade Daniella och snurrade runt med den vita klänningen.

Alexander log. Daniella såg enastående ut. Hennes vackra leende fick honom att vilja le för all evighet. Han hade aldrig känt så här innan, aldrig för någon. Det var som om allting var menat. Som om det inte var en slump att dem träffats. Hans morsa brukade alltid snacka om att man har en ”soulmate” en självfrälste, han sa alltid att det var skitsnack. Men om det var någon som skulle kunna vara hans, var det Daniella. Hennes namn ekade runt i hans huvud som om det hade fastnat där.

 

Daniella kom ut igen, den här gången i en rosa klänning som gick ner till knäna. Den började vid bysten där en stor röd ros satt. Daniella snurrade runt och slängde med sitt bruna hår. Det var som om Alex blev hypnotiserad, som om han fick se något han aldrig sett förut. Det gick inte att ta bort blicken ifrån henne. Hon var bensinen till hans liv, hans styrka. Plötsligt var allt logiskt, problem var bara bortkastad tid och han var lycklig.

 

Tiden gick snabbt, för snabbt. Jonte var tvungen att gå, tydligen hade han någon nödsituation hos en kompis. Alex förstod att han ville lämna honom och Daniella ifred. Problemet var att kort efter var Daniella också tvungen att gå.

 

De stod på gatan, en bit utanför stan. Daniella kramade om Alex och sa:
”Jag måste sticka. Klockan är halv fyra.”

”Det är lugnt.”

Daniella log.

”Jag vet att du gillar mig” sa hon. ”Jag gillar dig med. Men Alexander, jag är inte ute efter något sånt här. Jag måste avsluta gymnasiet med högsta betyg, och jag måste fokusera på det och mina vänner. Vi skulle vara ett stort misstag.”

Alexander blev tyst.

”Vi kan alltid vara vänner” sa Daniella och kysste Alex på panna.

Hon vände på klacken och gick ifrån honom. Alexander stod kvar och tittade på henne. Han förstod inte riktigt, det var inte logiskt. Han kunde få vilken tjej han ville, men den tjejen han ville ha – ville inte ha honom.

”Jag klandrar inte henne. Vem vill ha en .. en drömmare?” tänkte Alex och gick hem igen .. ensam.