Kapitel 8: 15 år tillbaka i tiden
Först. All ni som försöker börja läsa här. Gör inte det. Börja från början, annars kommer det bli dåligt och ointressant. Så börja från början :)
Alla kapitel som kommer handla om 1995 bör läsas ordentligt och långsamt. Det är viktigt att ni förstår handlingen så att ni kan knyta ihop allting senare :) Tack.
Året var 1995. Året då VM i Friidrott hölls i Göteborg, Windows 95 lanserades och Sverige blev medlem i EU. Det var tidigt på året, och för många människor skulle 1995 bli precis likadant som året innan. Men för en viss Ingrid Johansson skulle det bli det sista året i hennes liv.
Februari 1995
”Ursäkta, behöver ni hjälp?” frågade damen i kassen och log vänligt.
”Nej tack. Jag tittar bara” sa Ingrid och log vänligt tillbaka.
Hon tog upp en liten kjol och suckade. Den var rosa prinsess kjol med paljetter och glitter. Den var perfekt för hennes dotter. Ingrid vände sig om för att gå mot kassan. Det var precis så här snabbt det skulle gå. Ingrid hade hittat varan direkt och hade därmed funnit en present som hon letat efter en hel vecka.
”Jag tar kjolen.”
”Är den till er dotter?” frågade damen i kassan och log.
”Ja. Hon är fyra år.”
”Ni borde ta vara på tiden. Dem växer upp så snabbt.”
Ingrid log. ”Jag vet. För snabbt.”
”Det blir nittio nio kronor, tack.”
Ingrid räckte fram en hundralapp. Och fick tillbaka en krona med ett kvitto.
Hon vände sig om och skulle just börja gå då hon blir går in i en man som står framför henne. Ingrid faller bakåt och slår bakhuvudet i disken. Med en dunst landar hon på marken.
”Men herregud, hur gick det?” frågade mannen som hon gått in i.
”Aj” viskade Ingrid.
Mannen sätter sig ner på knä och tittar på henne. Ingrid satt ner på marken i en svart skinn jacka och bruna byxor. Hennes blonda, korta, lockiga hår log perfekt under hennes svarta basker. Från hennes röda läppar hör mannen hur hon viskar att hon har ont.
”Jag är hemskt ledsen” sa mannen.
”Det är inte ert fel. Jag gick in i dig.”
Mannen log och räckte fram sin hand.
Hon tog tag i den och drog sig upp.
”Jag heter Lars .. Lars Persson.”
”Ingrid Johansson.”
”Trevligt att träffas.”
”Det är trevligt att träffa dig men inte på detta sättet.”
Mannen log halvt. Hon var vacker och han var nyskiljd.
”Låt mig bjuda på en kaffe för att gottgöra detta.”
Ingrid rättade till sina kläder och tog upp påsen med kjolen hon tappat på marken när hon ramlade.
”Jag är lyckligt gift.”
”Jag ber inte om ett äktenskap, jag ber om en kaffe.”
”Jag har inte tid att ..”
Lars lägger märke till att det kommer näsblod ifrån Ingrids näsa. Han skakar på huvudet.
”Shit! Har ni något papper?” frågade Ingrid flickan som stod i kassan.
”Nej.”
Lars sken upp.
”Kom. De har servetter hos kaféet på andra sidan gatan. ”
Åtta minuter och tjugo två sekunder senare sitter Lars och Ingrid inne på kafé Amelia. De satt vid fönstret med vars en bryggkaffe utan socker och grädde. Ingrid satt med papper runt hennes näsa samtidigt som hon försökte dricka kaffet som Lars insisterade på att köpa. Lars var inget för henne. Han var lite överviktig, hade inte rakat sig på en vecka, han hade ett runt ansikte och blå små ögon. Kort var han också, runt en och sjuttio. Håret var brunt med gråa hårstrån i tinningarna, han var för övrigt ganska tunn hårig.
”Vad jobbar du med då?” frågade Lars.
”Jag är hemmafru. Men jobbade förut som journalist.”
”Seriöst?” frågade Lars. ”Jag var förr journalist jag med!”
Ingrid sken upp. ”Är det sant? Vad gör du nu då?”
”Jag sitter hemma och skriver på en obehaglig skräck bok.”
”Jag skriver också på en bok faktiskt. En kärleks roman, men det är egentligen bara skräp.”
Just där. Just det ögonblicket, klickade det. Lars satt och kollade in i Ingrids bruna ögon och bara log. De skulle inte bli man och hustru, men vänner. Det bara kändes så rätt.
”Oj, tiden rusar iväg” sa Ingrid och kollade på sin klocka.
”Ja, det är synd.”
Ingrid kollade på Lars en stund. ”Ja det är det.”
”Kommer jag se dig igen?” frågade Lars.
Ingrid log.
”Ja, det kommer du.”
”Ta mitt visitkort” sa Lars och räckte över ett blått kort han haft i fickan.
”Jag ringer dig.” sa Ingris.
Ingrid gick ut igenom dörren med bestämda kliv och släppte sin blodiga pappersnäsduk på marken. Lars såg blodet, det var en stark röd färg. Men det var ingenting igenförelse med det blodet han skulle få se en dag spruta ifrån henne.
Fortsättning följer imorgon! :)
