Kapitel 9: Kärleksjuk
”Mår du bra?”
Alex satt i soffan under sitt täcke. På tvn visades fotboll. Något Alexander vanligtvis inte intresserade sig i, men hade nu blivit väldigt passionerad av. I handen höll han en stor öl som han satt och drack av. Jonte gav den till honom för en vecka sedan som försenad födelsedagspresent. Patetiskt egentligen. Ölen var inte ens god, den hade 8.4 % alkohol i sig och hjälpte lite mot all ångest Alexander kände. Men det fanns mycket kvar.
”Jag mår skitbra” suckade Alex.
”Vart är dina päron?”
”Dem är och handlar.”
Jonte kollade sig runt om i rummet och satte sig ner bredvid Alex i soffan.
”Du borde slänga ölen.”
”Varför?”
”Därför. Kommer dina päron hem .. gissa om jag är död. Jag kommer få all skit.”
”Daniella är ju inte här … kan det bli värre?”
Alexander kollade på tv och försökte undvika Jontes sura blick. Men det var svårt, han kände att Jonte stirrade.
”Daniella vill inte vara ihop just nu. Du kan inte bli sur på henne för det.”
”Nej .. nej. Hon vill inte alls vara ihop. Hon vill vara vänner … Hur fan ska man kunna vara vänner om allt jag ser när jag är med henne är oss två tillsammans.”
Jonte tog Alexanders öl och slängde den i papperskorgen. Det räckte för honom. Han var lättpåverkad.
”Ibland .. Ibland undrar jag varför jag föddes. För jag förstår verkligen inte. Jag drömmer om någon jävla snubbe som blir mördad och jag blir krossad och stampad på av min ända kärlek.”
Jonte började få mer och mer dåligt samvete.
”Jag skulle aldrig ha presenterat dig för henne.”
”Nej, det skulle du inte!”
”Förlåt.”
Det blev tyst i rummet. Alexander satte sig upp och stängde av tvn.
”Vettu Jonte. Jag vet att detta kommer låta väldigt omanligt och jag vet att jag är påverkad och vet inte helt vad jag säger men jag är säker på att Daniella är mitt livs kärlek. Jag har aldrig varit så säker på något förr, aldrig.”
”Hur vet du det?” frågade Jonte och höjde ögonbrynen.
Alexander blunade. Han kunde se henne framför honom. Hennes vackra leende och hennes vackra skratt. Det var som om det var menat. Det kändes i hela kroppen.
”Jag skulle göra allt för henne .. Verkligen allt. När jag är med henne är jag hypnotiserad .. allting verkar bättre, precis som om jag vore på någon sorts drog. Hon är min drog. Hon är mitt allt. Och jag … jag älskar henne.”
”Tuffa ord.”
”Jag är tuff.”
Jonte kollade på Alexander och log. ”Det är inte över. Du har hela livet på dig att vinna tillbaka henne. För en gång skull behöver inte tjejerna kämpa för din uppmärksamhet. Den här gången är det du som måste våga chansa.”
Dörren slogs igen. Någon hade kommit hem. Jonte skyndade sig att sätta sig bekvämt bredvid Alexander som om de kollade på tv. Rickard kom in i tv rummet med två stora mat kassar.
”Fyfan. Det luktar här inne.”
”Luktar vad?” frågade Alexander.
Rickard rynkade pannan. ”Vet inte .. diskmedel .. alkohol .. något.”
Han tog av kassarna från maten och gick och slängde kassarna i soptunnan. Då han fick syn på en tom öl burk.
Alexander drog täcket över huvudet.
”Alexander, har du druckit öl?” frågade Rickard allvarligt.
Alexander orkade inte med detta mer.
”Det var jag” avbröt Jonte. ”Ölen är min.”
Rickard gav Jonte en sur blick. Sedan skakade han på huvudet och mulade något som ingen annan hörde.
”Jonathan, drick aldrig mer alkohol framför min son. Hör du det?”
”Mm.”
”Det är nog dags för dig att gå hem.”
”Pappa!”
”Jonathan .. nu”
Jonathan klev upp ur soffan och gick ut mot dörren. Han gick ut och slängde igen dörren hårt. Rickard tog Jontes plats och satte sig ner bredvid Alex.
”Vad är det med dig?” frågade han.
”Jag tror jag har feber” ljög Alex.
Rickard halvlog och startade tvn.
”Varför umgås du med han där Jonathan?”
”För han hjälper mig när jag behöver honom.”
”Vad har han någonsin gjort för dig?”
Alexander log.
”Han fick mig att inse vad kärlek är.”
Sorry om historian är lite seg just nu. Spänningen och draman är på väg, tro mig :)
Kapitel 10 är ute imorgon :)
